Vi har varit barnvakt åt våra yngsta barnbarn under några dagar, föräldrarna har varit i Åre och åkt skidor.
Eftersom pojkarna har skola mm har vi bott i deras hus. Söndag kväll skall jag smyga mig ned för att lägga mig, KM är redan nere, och för att inte väcka barnen, går jag i strumplästen. Det väsen som uppstod, när jag halkade och for utför trappen hade kunnat väcka döda, barnen vaknade inte!
Jag slog i huvud, rygg, rumpa och lilltå (blått plommon) och när jag väl kunde andas igen, kom jag med hjälp upp på fötter. Vi går in i sovrummet, sätter mig på sängkanten och då svimmar jag! Ansiktet (med glasögon på) före i golvet! Vilket ögonbryn och vilken blåtira!
Gissa om tofflorna varit på sedan dess?
I går flyttade vi hem igen, borta bra men hemma bäst, särskilt när man är litet ynklig ...
I dag har jag fortfarande väldigt ont i kroppen och blåtiran frodas. Jag kommer förmodligen inte att kunna gå ut på ytterligare någon vecka. Jag tar foto varje dag, men skall bespara Er dem :-)
Att sy är litet av en pärs, då det är svårt att sitta vid symaskinen. Jag har ju deadline den 28.2 på två afrikatäcken.
8 kommentarer:
Du gode! Behåll tofflorna på! Krya på dig och sitt mjukt så kanske du kan sy.
Ajajajaj vad det lät ont!! Stackare! Strunta i deadlinen, nu måste du tänka på dig själv.
Det där hade kunnat går riktigt illa. Var rädd om dig!! Jag tror att du kan få dispens tills ryggslutet känns bättre... Kramar Ullis
Tofflor kan vara räddningen många gånger...Ta det lugnt!
Vilket elände du har råkat ut för
kram
Hoppas du mår bättre nu några dagar efter fallet.
Krya på dig.
Kram Eva
Nej men jisses, tur att det inte blev värre skador än blåmärken! Var lite extra snäll mot dig själv nu, det kan behövas.
Skicka en kommentar